Det man inte har gjort vet man ju ingenting om, eller hur? Många har nog förutfattade meningar om vad det är att gå i samtal, och att det behöver inte jag, men alla andra…? Men som någon sa, att det är så skönt att ha någon att bolla med som inte tillhör familjen eller vännerna, någonstans man kan säga vad man vill eller vad man gjort utan att bli dömd, eller väcka starka känslor inom familjen. Någon som kan se det utifrån och från teorier och metoder och där man kan få olika verktyg och ett annat sätt att tänka.
Om barnen ska gå i samtal tänk då också på att du själv också behöver gå, för barnens tankar, känslor och handlingar har ju kommit från någon. Vi präglas ju som barn av vår närmaste omgivning, och av det psykologiska spelet i familjen. Så ska du kunna möta dina barn så behöver du ju själv även kunskapen om hur du själv fungerar. För mår du bra så mår ju dina barn bra. Det är så viktigt som barn att bli lyssnade på, förstådda och sedda för att slippa den inre stressen.
Och det är precis vad som händer när du kommer till mig på samtal, att den inre stressen minskar och även den yttre. För vart steg du tar på medvetande trappan i upplevelser och insikter så ökar ju ditt medvetande om dig själv och andra. Och för varje ny aha upplevelse och insikt så släpper du ett skydd och försvarsmekanism för du kommer närmare och närmare ditt sanna jag och dina äkta känslor. Och då släpper den inre stressen som skapar obalans i din kropp.
Du lär känna dina sanna, äkta känslor och kan börja att skapa dig ditt eget liv om hur du vill ha det. Vilken inställning har du till livet? Vilka egenskaper har du? Vilken är din personlighet? Så skönt att få känna den känslan av att den känner jag igen och då släpper den inre stressen av att försöka vara någon annan. Vilka avtryck och intryck vill du ge till efterkommande generationer och omgivningen? Och få chansen att leva utan gamla triggerpunkter som förstärker ditt beteende på ett negativt sätt.
Någon frågade mig om jag också var en sådan terapeut som skyller på föräldrarna. Ok tänkte jag är det så folk tror att det är. Om man skyller på någon så utvecklas man ju inte så nej, jag använder mig av olika förklaringsmodeller för att man ska förstå varför man är den man är och gör som man gör. Som vuxna får vi ju tar vårt eget ansvar för vilka avtryck och intryck som vi vill ge vidare till efterkommande generationer. Att bli närvarande och medvetna om vilka signaler som vi skickar till andra.
Många har frågat mig om hur narcissister och psykopater kan vara så kalla, helt utan avsaknad av empati. Det handlar för mig om obalansen av jaget, överbalans som blir egot och får man hållas där och man får en upplevelse av att man åtnjuter fördelar av sitt beteende. Så utvecklar man en störning av jaget som blir en personlighetsstörning med narcissistiska drag, narcissist, psykopatiska drag, psykopat. Och till sist har man samlat på sig så många skydd och försvar så man har ju känslorna utanför skydden så då har man total avsaknad av äkta känslor. Dom blir iskalla. Men som någon sa att dom kan ju gråta, ja dom är väldigt duktiga på att spela olika roller, med så stor inlevelse att man tror dom. Och dom tror att dom är vinnarna men dom är alltid förlorarna för dom har inte tillgång till sig själva utan bara från skydden. Så dom lever ett tomt liv på insidan och för att kompensera det så bygger de upp ett annat liv på utsidan. Men deras liv förblir ändå tomma.
Varför har vi då olika skydd? Som barn skyddar vi oss själva för att överhuvudtaget kunna leva. Som vuxna vill vi ju framstå som goda och rättrådiga människor och när vi inte gör det måste vi ju skydda oss på olika sätt och därför har vi olika skydd för att försvara vår självbild. Så vill du göra dig av med dina skydd och försvar och bli dig själv så hjälper jag dig gärna. Så att du kan leva i närvaro och medvetet leda dig själv i livet, och bestämma vilka avtryck som du vill lämna efter dig.