En konstig känsla i kroppen, kanske av att vara älskad, kanske av att det går bra för mig. Att inte behöva vara rädd, eller att leva i ett kaos mera. Att inte vara beroende av någon annan längre. Att demonerna är borta, dvs triggerpunkterna som har legat och pyrt och får en att gå i reaktion och affekt fast att det inte har med det nya livet att göra. Att hitta hem till sin egen sanna version.
Men att det gamla kommer alltid att finnas där men att det inte påverkar en längre. Genom att jobba med sig själv tar man bort försvarsmekanismer och skydd genom att stegvis jobba med sig själv. Att stå fri från det gamla men att man har plockat fram sin personlighet i den man egentligen är genom att titta på speglingar om vad som har släckts ut och vad som har förstärkts under barndom och uppväxt. Och detta är endast förklaringsmodeller och inte att ”skylla” på föräldrarna, utan helt enkelt en förståelse om varför man befinner sig där man gör i livet.
Livets resa formar ju en till den man är. Livets ”lektioner” gör ju att du får till dig erfarenheter och kunskap vilket skapar trygghet i ditt liv genom att få känna din egen sanna version och det medför även att det minskar din inre stress.
Släppt det gamla av att vara beroende av en annan människas behov och känslor, ett medberoende som skapades under uppväxten. När det friska blir sjukt. När man som vuxen behöver någon som kan rädda oss från ensamheten, utanförskapet och smärtan av att inte vara behövd eller älskad. När vi blivit illa behandlad som barn av dom man litade på allra mest, eller stod nära, känslor av svek, avvisade, inte sedda, lyssnade på, inte förstådda.
Magin om ett fullständigt liv måste finnas inom de andra och man skapar ett beroende av dom och deras gillande och närvaro. Och vi säger ja fast att vi menar nej för att inte såra andra människors känslor samtidigt som vi förnekar våra egna känslor. När omtanke förvandlas till total upptagenhet, när man tar ansvar för andra människor men inte för oss själva. Det råder alltid en kronisk stress inom oss. Och ofta skuldbelägger man sig själv för det som händer. Man kan känna att man håller på att bli galen eftersom man har gått på så många lögner, man vet inte längre vad som är sant eller inte och man börjar att tvivla på sig själv.
För att bli fri från medberoendet måste problemet identifieras, man behöver ha ett ord på eller begrepp på varför man mår dåligt. Annars vet man ju inte vad man ska jobba med för att få leva ett liv i frihet, harmoni och balans. Att bli fri från sitt beteendemönster som har skapat ett medberoende tar tid, man får ha tålamod. Det är en sorts sorgeprocess, att lära sig något nytt, lära känna sig själv och sina egna känslor och behov.
Även en hel del ilska finns där under ytan att man har gått på alla dessa lögner, tagit tillbaka någon som har svikit en. För vad man ofta gör i detta medberoende är att man åter och återigen hamnar i liknande relationer, med stora egon, narcissister och psykopater som utnyttjar vår vilja att hjälpa andra människor. Vi vill så gärna att de ska få känna kärlek. Men glöm det. Det ända de gör är att utnyttja vår godhet, tills de hittar något annat byte. De lämnar oss förvirrade och trasiga. Men det går att komma tillbaka till den starka du är född som.
Jag finns här för dig och hjälper dig gärna. Jag jobbar med olika förklaringsmodeller och metoder. Du kan inte ta ansvar för det som ligger utanför dig själv. Du behöver släppa behovet av att hjälpa allt och alla. Det är det som tar energi istället för att leva i nuet och att vara närvarande. Så att du kan hitta hem till dig själv!