Lever du genom någon annan? Tror du att andra är mer spännande, roliga, intressanta och intelligenta än vad du är? Tror du att andra är mera betydelsefulla än vad du är? Att alla har något som du inte har? Du söker ditt liv genom att få vara med, så att då betyder du något? Söker dig till andra för att du har en känsla av att andra är mer än dig. Du har kanske den känslan med dig sen barndomen, av att inte ta plats, den som vill alla väl, men aldrig ber om något själv. Som är medberoende som tappat dig själv i livet och bara liksom ja känner att du är inget värd. Vill bli vald för du orkar inte välja för du är för trött en känsla av att ingen vill ha dig. Men att du vill så känna gemenskap och samhörighet med någon, din längtan är så stor…
Känner du att du blir vald i relationer? Då kanske du också har rädslan av att bli bortvald? Och du gör väldigt mycket i relationen för att inte bli bortvald? Det behöver inte vara relationen till en partner, utan till vänner, familjen eller arbetsplatsen. Du känner in och känner av vad du ska säga inte vad du vill säga med risken för att bli bortvald. Och så händer det att du blir så trött att inte bli sedd och lyssnad på att du får ett utbrott och får sedan ångest för hur du betedde dig och får med all säkerhet också höra att det är något fel på dig. Du trippar kanske på tå för någon annan? På något vis känner du dig alltid felbehandlad, för det enda du vill är att bli sedd för den du är men vet inte hur?
Hamnar du alltid i liknande förhållande, både kvinna som man, där du lever i skuggan av någon annan? Du sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa, smset ska plinga? När det gått för många timmar och personen inte svarar så undrar du vad du har gjort för fel. Sa du något som du inte skulle gjort, eller hörde du av dig för tidigt? Skulle du ha väntat de obligatoriska dagarna till att höra av dig, för att inte verka för påflugen? Spelets regler, glöm det för är det rätt person så behövs inte dessa spelregler, eller hur? Det är när vi hamnar i ”fel” relationer som detta händer och det finns absolut ingen anledning till att stanna kvar. Och när du sedan tar dig ur denna relationen så undrar du var det är för fel på dig? Varför lyckas du aldrig? Och du tror att du är förloraren, med frågor som; Varför ska de få leva vidare och inte ha lika ont som jag har? Varför får jag ångest och mår dåligt när andra bara går vidare som om inget har hänt? För att de har ingen kontakt med sig själva, för de har en avsaknad av empati. För dom är livet bara ett spel med andra människor. De duperar, manipulerar för att ta sig dit de ska. De gör oss förvirrade så att vi tappar taget om oss själva och faktiskt tror på vad de säger.
De isolerar dig, de förminskar, förnekar och förebrår dig. Genom sårade känslor ger de oss skuld och dåligt samvete för att vi tror att det är oss som det är fel på. De använder oss alltid som ett mål för att komma framåt i livet. Ett mål som de sedan byter ut för att gå vidare. Och vi förstår inte vad som har hänt och så lägger vi skulden på oss själva. Och dom får alltid på något vis till en händelse så att de sedan kan skylla på oss att de lämnade oss för att vi inte är kloka för att vi har problem av något slag och vi går faktiskt på det också och tar på oss skulden att det tog slut. Fast att det hela tiden är dom som dribblar med oss.
Och vilka är då dom? Det kan vara personer med stora egon, personlighetsstörningar som narcissister, psykopater och andra störningar som gör så att de inte känner något samvete, skuld eller empati över överhuvudtaget de liksom bara ”dumpar” oss utan att vi har något överhuvudtaget att säga till om. Men var så tacksamma över det att ni kommer ifrån dessa sjuka relationer. För det är just vad dom är. Det handlar om makt och kontroll och härskartekniker till fullo. Hur kan det då bli såhär? Dessa personer utvecklar av olika anledningar ett stort ego under barndom och uppväxten. De skyddar sig själv med olika skyddsmekanismer och försvarsmekanismer på grund av det psykologiska spelet i familjen där vi förvränger tankar och känslor för att passa in. Och vissa individer fortsätter så livet ut för att de på något vis tror att de har något att vinna på det spel som de spelar. Och det är vad de gör de spelar ett spel med oss. Men de har absolut inget att vinna på i sina spel de upplever bara en större tomhet i sig själva som de hela tiden måste fylla med nya människor.
Vilka är då vi som blir utsatta för deras spel? Jo vi som alltid tror något gott om andra. Vi lyckas alltid på något sätt hitta något gott hos dom för att försvara dom inför oss själva och andra. Arvet från generationer tillbaka en roll som vi alltid mer eller mindre har haft. Men det tillhör ju spelet det är ju så de lyckas få oss förvirrade för att stanna kvar och trycka ner oss så länge de behöver oss. Det blir ju också i förlängningen en normalisering av det onormala. Vårt självvärde och självkänsla är obefintligt, däremot kan självförtroendet vara starkare.
Hur kan vi då lära oss att känna igen dessa människor? Jo det finns en hel del som vi kan göra. Gå ur vår illusion om att något är bra. Och gå in i den verkliga världen och se vad som verkligen händer. Och lyssna till orden, leder orden till handlingar eller är det bara stora ord? Och det är ju så att vi lyckas ju alltid hitta en god sak hos dessa människor. Gör denna personen en enda bra sak men nio andra dåliga så lyckas vi alltid hålla fast vi denna goda sak och förringar de andra eller skyller på oss själva efter att ha blivit beskylld att det var vi. Uppvaktas du mycket i början men både det ena och det andra då ska du också vara uppmärksam. Här gäller det att vara med och vara i den verkliga verkligheten. Är det hela tiden du som ska ändra på dig och ställa upp i tid och otid? Ta dig en rejäl funderare på om det överhuvudtaget finns någon balans i relationen? Är du ofta trött, frustrerad och känner en oro i relationen. Egentligen så upplever du relationen mer som ett hot än trygghet och tillit. Ett ständigt kaos. Lär dig att snabbt känna igen om du är på väg in i samma igen…
Det blir liksom inte bättre. När du börjar ställa krav är det fel på dig då? Blir du beskylld för att vara ett ego då? Eller om du vill prata om känslor så förödmjukar personen dig? Då är du verkligen fel på det. Och att genast lämna förhållandet för det tar oerhört med energi och kraft av dig för de dränerar dig så att du inte ska ha någon kraft kvar.
Du är så värd att leva ditt eget liv. Det blir liksom inte bättre när man lever i skuggan av någon annan. Du tappar dig själv genom att anpassa bort dig själv. Det är en stor skillnad på att anpassa bort sig själv och att vara flexibel för det är ju att ge och ta i en relation. När du anpassar bort dig själv då tappar du ju bort din egen personlighet och är inte Du längre.
Så stå på dig! Lär känna dig själv för att inte hamna i samma relationer igen. Går du från ett förhållande till ett annat är det ofta en garanti att du hamnar i ett liknande förhållande igen att du återigen blir ”skuggan” av ditt riktiga jag. Du har tappat bort dig själv i självkänsla, självvärde och självförtroende så du orkar inte stå emot mera och risken kan vara att du hamnar i en relation med fysiskt våld. Steget är inte långt.
Ta hand om dig du är värd så mycket, mycket mera än vad du tror, var så säker. Livet är för kort för att kasta bort sitt liv på dessa människor.
Livet är till för att levas!