Vad menas med ett medberoende?
” En medberoende är en människa som låter en annan människas beteende påverka sig och som är helt upptagen med att kontrollera denna människans beteende”
Att man som medberoende blir helt uppslukad av en annan människas känslor och behov. Det kan vara att man utvecklar ett medberoende till någon som är missbrukare av olika slag, fysiskt sjuk, psykisks ohälsa, det kan vara till kriminalitet, ett dysfunktionellt beteende av något slag. Det är när man helt ger upp sitt eget liv för att leva för någon annans liv, känslor och behov. Och det intressant är att de inte ens har bett om det. Vi blir helt uppslukade av denna person.
Vilka kan utveckla ett medberoende?
Det finns ju olika anledningar för varför man utvecklar ett medberoende. Det kan vara att man som barn har blivit övergett både känslomässigt och fysiskt. Det kan vara att man som barn har behandlats illa av någon som man litade på och som stod en nära, känslor av svek och avvisande är vanligt att man har upplevt som barn. När människor har behövts har de inte funnit till hands eller varit oförmögna av att kunna hjälpa, de har varken sett, hört eller kunnat svara på personens behov. När barnet blir vuxet behövs någon, vem som helst, som kan rädda personen från ensamheten, utanförskapet och smärtan av att inte vara behövd och älskad. Det kan kännas som om alla andra är starka, säkra och självständiga. Slutsatsen som kan dras är att magin om ett fullkomligt liv måste finnas inom de andra och det skapas ett beroende av dem, deras gillande och närvaro. Det kan även vara så att man har förlorat någon närstående i en plötslig död, i en olyckshändelse och som vuxen utvecklar ett medberoende till andra för att man är livrädd för att förlora någon annan. Och då uppslukas man också helt av denna eller dessa människor.
Hur kan vi då bli friska från ett medberoende?
Vi behöver ju först förstå att vi är i ett medberoende innan vi kan lämna det och för att inte hamna där igen. Det onormal blir normalt för oss. Normalisering av det onormala och så undrar vi varför vi hamnar där igen. Jo för att det blir normalt för oss. Hjälp utifrån och sakkunnig hjälp behövs för att komma ur detta dysfunktionella beteende som ett medberoende är. Hela ditt liv slukas upp av en annan person. Att leva i ett förhållande med någon som är sjuk, missbrukar, kriminell, narcissist, psykopat mm. kan innebära att man ger upp sitt eget liv, du genom någon annan, ger avkall på dina egna intressen och aktiviteter, och helt lever efter den andre personens villkor, både behovsmässigt och känslomässigt.
Det tvångsmässiga hjälpandet, styrandet och självkänslan som i stort sett är obefintlig och i det närmaste liknar ett självförakt. Det finns en oändlig vrede och ett övermått av skuldkänslor, för man gör inte tillräckligt eller bra nog enligt sig själv. Man utplånar sig själv. Som medberoende säger man ja fast man menar nej, man vill inte såra andra människor men man sårar ständigt sig själv, man både förminskar och förnedrar sig själv. Man går med på saker som man egentligen inte vill…
Man vill inte visa hur sårad man är. Man bygger hela tiden upp ett försvar för att inte bli sårad igen, dörrar stängs, både utåt och inåt för man vill inte känna hur ont det gör och att man egentligen brukar våld mot sig själv. När omtanke förvandlas till en total upptagenhet, när man tar hand om och tar ansvar för andra människor men inte själv, när man totalt lever igenom andra människor och styrs av deras känslor och behov då har man i regel utvecklat ett medberoende. Och ett medberoende är att leva i ett tillstånd då kronisk stress alltid råder. Vi hjälper till att lösa problem fast att de kanske inte bett om det. De tackar inte ens men de har ju inte bett om det. Och då känner man sig utnyttjad och det föder en ilska i oss. Vi tänker, talar och banar väg för dem.
Man får börja med att riva murarna som man har byggt upp under en lång tid för att inte känna sina egna känslor. Och erkänna att man är medberoende för annars kan man ju inte jobba med sig själv om man inte erkänner för sig själv och veta. Det är tufft att vara beroende av en person och det krävs en stor styrka för att ta sig ur detta tillstånd.
1 insikten att man är medberoende för att få hjälp att komma ur det
2 Sluta att vara ett offer
3 Att ta ansvar för sig själv och inte bara någon annan. Se till sina egna känslor, behov och prioriteringar i livet. Bli fri från sitt gamla beteendemönster.
4 genom att bli fri från sitt medberoende ger man även den andra personen en chans att bli fri sitt beroende, frisk eller vad nu är som vi har varit medberoende till. För som medberoende hjälper man definitivt inte någon annan utan vi hjälper dom att hålla fast vid sitt dysfunktionella beteende. Vi snarare stjälper dom genom att underlätta för dom.
Du är ju stjärnan i ditt liv. Se till dina behov och prioriteringar för att leva ett liv i balans och harmoni. Att du i en relation i balans får ge uttryck för dina känslor, att bli lyssnad på, att ge och ta. Då är du rätt på det. Din frihet, din nyckel till din frihet den finns när du lyssnar till dig själv och inser vad du faktiskt gör.