Ibland får man bara erkänna för sig själv och ja kanske för andra hur livet har varit och är kanske fortfarande. Vi har ju en tendens att leva i två världar samtidigt, vi har en ”drömvärld” som vi skulle vilja att livet skulle varit och vara. Det är där som vi skapar försvarsmekanismer av olika slag och där vi även skapar våra fasader utåt, vilket i och för sig också är en försvarsmekanism. Nä livet kanske inte har varit eller är så gott, mjukt och fint mot oss som vi hade önskat att det skulle vara. Att leva i verkligheten, i nuet med närvaro kan vara jobbigt när det inte alls är som vi hade tänkt oss. Då är det ju mycket skönare i att leva i den andra världen som vi har byggt upp runt oss, den som tar oss bort från nuet, och vi tappar kontakten med oss själva för vi måste ju hela tiden spela den rollen, det spelet som vi har byggt upp i vår illusion om hur vi vill att andra ska se på oss.
I en sådan värld tappar vi kraft och energi hela tiden för att vi måste hela tiden vara på vår vakt så att vi inte avslöjar oss. Men varför gör du detta mot dig själv? Är det inte bara bättre att släppa taget om illusionen som bara är en livslögn? Kanske vill du inte eller kan inte skiljas pga ekonomiska skäl? Eller skulle du förlora din status om du skilde dig? Eller om du skulle vara annorlunda, att du kanske inte har samma värderingar och synsätt som alla andra.
Är du den som försöker se det goda i alla andra? Hur du än blir behandlad så försöker du ändå se det goda i personen? Du kanske är medberoende och gör saker och ting för andra, lever efter deras behov och trippar på tå för att allt ska fungera? Och sedan får du inte ens ett tack för allt du gör? Du kanske till och med blir lämnad för en annan. Men personen har kanske inte bett dig att göra allt du gjort och gör. Gör det för dig själv istället. Hitta dig själv och dina egna behov och prioriteringar. Det är svårt för oss som är dom där goda, som alltid vill ställa upp i tid och otid. Och det är oftast vi som blir medberoende. Och vi blir ofta tilltufsade av livet eftersom vi i många fall blir utnyttjade på ett eller annat vis. Nu menar jag att se till sina behov från hjärtat, från innerst inne. Vad vill vi med vårt liv, vad har vi för värderingar och mål med livet? Inte från egot det är två helt olika saker. Egot är den som ställer till det för andra, som hela tiden ska tävla med andra och hela tiden tycka en massa om andra för att i egot finns ingen kärlek eller lycka. Bara missnöje och avundsjuka.
Det kan ju även vara så att om man är annorlunda då ska man bli diagnostiserad. Så att folk ska veta att man tillhör ett visst fack, eller hur? Känner man att man inte är som andra, så kryper det ju liksom i kroppen och man försöker få andra att förstå vem man är. Men folk förstår inte, och man blir inte tagen på allvar av varken familj, skola eller andra. Och till slut får man ju utbrott för att man inte blir förstådd eller hur? Och då har man ju en diagnos av något slag, kanske eller? Låt oss vara annorlunda. Nej jag har ingen diagnos, men har alltid tänkt annorlunda och känt annorlunda än de flesta. Alltid haft en stark intuition och känsla om andra människor som inte andra har haft och då har jag enligt min familj varit avundsjuk på andra. Men inte, jag förstod aldrig bara hur människor kunde utge sig för att vara en men att jag kunde känna att det inte var alls så inte alls så som jag kände det. Men det är ganska lätt att avslöja dessa människor, de har talets gåva men orden leder sällan till handlingar eller så handlar dessa människor tvärtemot mot vad de säger.
Smärtan att bära att vara annorlunda som barn och under uppväxten, och utanförskapet som det för med sig att inte bli förstådd, lyssnad på eller nertrampad. Den går att reparera. Det går att efter en hel del jobb med sig själv för att läka och att bli fri från det gamla. Det går att välja glädje, kärlek och frihet ur den gamla smärtan och sorgen. När man har bestämt sig och som sagt jobbat med sig själv så kan man själv skapa sitt eget liv som man vill ha det. Släppa taget om det gamla och välja nytt. Vågar du ta reda på vem du egentligen är? Och vad du egentligen vill? Vågar du gå din egen väg?