För tjugo år sedan började jag att medvetet jobba med mig själv, gick i samtal och började med att läsa olika kurser på högskolan och även andra kurser för att ta reda på vem jag var och varför livet var som det var, svar som jag aldrig kunde få av någon annan. Jag började att förstå mer och mer och intresset blev ännu större och varför blev ännu flera. Jag har sedan dess jobbat med mig själv, tagit mig upp, gått vilse och hittat hem igen. Och idag är jag min allra bästa vän, den som jag litar på i vått och torrt och som alltid finns där. Jag har tillit, innerligt förtroende för mig själv, en stark självkänsla och modet att söka vidare.

Jag fick frågan från en av mina goa kunder ”är det bara svaga människor som kommer till dig för att prata?” Nej tvärtom det är de starka och modiga som väljer att gå i samtal, det krävs mod av både den som ska öppna upp sig för mig men även av mig som terapeut för jag har inte en aning om vad jag kommer att få höra, eller hur? Vad menar jag då med svaga och starka människor? Som sagt de som jag ser som starka, är vi som tappat bort oss själva, som har gått vilse i livet, och behöver hjälp och stöd i att hitta hem. De för mig svaga är de stora egona som aldrig gör några fel som alltid skyller på någon annan eller situationen. De som saknar empati och trygghet, de som är falska, både mot sig själv och andra. De som styrs av falskheten styrs av rädsla. Den som styrs av rädsla använder falskheten som ett vapen för att höja sig själv över andra men aldrig i kärlek. Och även de svaga som rider på vågen av att spela offer för omständigheterna, för på något vis så åtnjuter man ju fördelar med att vara ett offer för annars hade man med all säkerhet velat vara fri i att följa sin egen vilja istället för att skylla på sin egen offerroll och på andra. Att välja missnöjet, det självvalda missnöjet. Att livet ej blev så underbart som du hade tänkt? Missnöjet leder in i en tomhet som är som ett stort ekande rum där ingen värme till dig själv eller andra existerar. I detta missnöje ser man bara besvikelser och begränsningar. Och varför väljer man då att stanna där? Hitta modet att gå ur din offerroll för att fylla dig själv med värme och kärlek.

Kunskap ger trygghet, i att kunna följa sin egen väg oavsett vad andra säger, att stå fast vid att våga välja sin egen väg. Att ha modet att inte följa strömmen. Att man vågar sticka ut och att skapa sin egen väg. Tilliten gör dig stark, i att stå i ditt eget mod, oavsett omständigheterna och vad andra säger om dig. Att ha förtroendet inför dig själv, att följa dig själv eller att följa strömmen för att du inte vågar sticka ut…

Hur gör du? Vågar du vara din egen allra bästa vän? Att aldrig svika dig själv igen eller försätta dig själv på undantag…

” Den som ej är i kärlek längtar efter kärlek…

Den som ej är i glädje längtar efter det meningsfulla…

Den som ej är i sig själv den står utanför sig själv och därmed tappat riktningen i livet…

Den som ej är i frid ser till det yttre för att finna tillfredsställelse…”

Var befinner du dig? Har du modet att ta reda på det?