Mina reflektioner över mitt liv…
Livet har outgrundliga vägar, och det är väl innerligt tur att vi inte vet vilka det tar oss på. Förrän vi förstår att man faktiskt kan påverka sitt liv, att skapa vårt eget liv. Inte låta oss styras av andra. Det är min egen resa som har tagit mig hit, till att starta mitt eget företag, mitt livsverk som bygger på det som jag själv har gått igenom. Min inspiration, min passion att ge andra stöd och hjälp med att hitta hem. Vilsna själar att hitta hem på olika plan.
Jag är uppväxt i en familj där vi inte pratade mycket om livet, och jag var den som inte var som de andra. Jag var konstig och det har jag fått höra till och från under hela mitt liv och det förstod jag inte då men förmodligen var det för att jag går min egen väg, den som jag vill gå.
Men jag har varit vilse i livet under en lång tid utan att veta vem jag var. Det psykologiska spelet i familjen, som finns i alla familjer, där vi gör allt för att bli älskade och att få vara med. Vi får eller tar olika roller. Min blev den som kämpade för att bli älskad men ingen såg mig. Detta medförde att jag skapade ett medberoende. Det kan beskrivas som att man blir beroende av andra människors behov och känslor och det tar hårt både fysiskt och psykiskt. Jag hade ju ingen aning om att jag var medberoende, det var ju normalt för mig att ställa upp i tid och otid och aldrig få ett tack. Men det var ju ingen som bad om hjälp, jag hjälpte ju till för att bli älskad och omtyckt. Det kallas normalisering, när det onormala blir normalt för individen.
Det tog många år tills jag förstod detta. Hela tiden trodde jag att det var fel på mig. Anpassade bort hela mig själv för att passa in.
Det är en stor skillnad i att anpassa sig och att vara flexibel.
Idag är jag fri från mitt medberoende efter att ha jobbat många år med mig själv.